Vissa vill visa på en allt för liberal hållning, framförallt från kyrkans ledning, vad gäller tro och kritik mot islamistisk terror. Andra menar att kyrkan tar sitt ansvar och inte lånar sig till att bli ett slagträ i debatten.
I det som sägs blandas interna kyrkliga frågor med politiska samhällsfrågor. Tankar om vikten av religionsdialog blandas med rädsla för terrorism. Vilja till kunskap och öppenhet blandas med stängda dörrar och tillslutning. Vad som egentligen skrivs och vilka positioneringar som görs är svårt att reda ut även för den som är väl insatt i Svenska kyrkan och dess arbete.
I ledaren "Politisk slagsida skadar kyrkan" i SN den 10 augusti tar Olof Jonmyren dels upp denna debatt. Jag tänker här inte främst gå i polemik med innehållet i ledaren. Jag vill i stället peka på att det finns en fara i att på ledarplats göra det jag nu ser i mitt Facebookflöde, det vill säga blanda högt och lågt, äpplen och päron så att det som egentligen inte hänger ihop, eller bara till dels hänger ihop, ges samband.
Här blandas arvet från ärkebiskop KG Hammar, Mellanösternkonflikten, Mitt kors-debatten och biskoparnas politiska åskådning med det fruktansvärda mordet på den katolske prästen Jacques Hamel. Och det görs på ett sådant sätt att ekvationen blir löst om Svenska kyrkan drar åt ett mer borgerligt håll.
Som jag ser situationen – jag är dock den förste att medge att många saker kan och bör diskuteras – lever vi i en mycket farlig tid där polariseringen i samhället ökar lavinartat. Att underblåsa en sådan polarisering, som ledaren i SN till viss del gör genom att baka samman en mängd komplexa frågor och låta några få röster sätta agendan, blir inte bara förenklat utan också farligt.
Niclas Blåder
Präst och forskare
Svar
Det är något ironiskt att bli beskylld för att polarisera när ledaren förespråkar en bättre balans. Budskapet är inte att Svenska kyrkan ska vara borgerlig i sin kommunikation och det är tråkigt att Niclas Blåder fastnar där.
Budskapet är att kyrkan inte ska luta så hårt åt vänster som den gör i dag. Inte för att det botar världen från vare sig terrorism eller Mellanösternkonflikter, utan för att det lär göra att fler medlemmar än i dag känner sig mer hemma i kyrkans utåtriktade kommunikation.
Olof Jonmyren
Politisk redaktör