Det genomsyras från högsta ledning ned till minsta lilla chef. Då alla chefer som verkar ha en åsikt stridande mot högsta ledningen verkar sluta sin anställning börjar man ju undra hur chefskulturen ser ut.
Är det bara JA-sägare som får vara kvar på sina poster? I så fall så genomsyrar detta även hela organisationen då varje medarbetare som inte delar chefens åsikt om hur arbetet ska utföras får sämre arbetsvillkor och en sämre löneutveckling, trots ett minst lika bra eller bättre utfört arbete.
I värsta fall försöker chefen att splittra en fungerande grupp som chefen anser för stark gentemot chefen. Detta i stället för att utnyttja gruppens arbetsvilja och göra något positivt av den viljan. Detta tyder enligt mitt tycke på ett obefintligt ledarskap.
När chefen dessutom försöker mörka tillbuds/arbetskadeanmälningar genom att inte sköta dessa enligt rutin börjar man undra hur det är ställt med inte bara ledarskapet utan även chefskapet. Vi är många som känner oss särbehandlade och utestängs från dialog då förändringar ska tas vilket genererar till att medarbetare mår dåligt.
Inom äldreomsorgen där jag arbetar behöver erfaren personal få vara med att utforma arbetet utifrån moderna metoder. Vi behöver även utöka personalstyrkan med ny och utbildad personal som kan uttrycka sig väl i tal och skrift och har ett vänligt bemötande gentemot brukarna. Allt detta för att vi ska kunna ge en högkvalitativ tillvaro för våra äldre.
Karin Axelsson