Jag blir rädd när jag tänker på vart vården i Nyköping är på väg. Vi blir äldre och äldre, sjukare och sjukare, fattigare och fattigare men ändå så flyttar man och lägger ner vård i Nyköping.
Som barnfamilj så behöver du läggas in i Eskilstuna om ditt barn behöver inneliggande vård, hur påverkar det övriga i familjen? Har du hudåkommor behöver du ta dig till Eskilstuna för ett besök som kanske är max 30 minuter detsamma gäller om du behöver åka till allergimottagning eller reumatolog för din sjukdom.
Det är skrämmande att man inte ser till behovet hos befolkning som har valt att bo i Nyköping. Som lågavlönad har jag inte möjlighet att skaffa mig en privatförsäkring för att skaffa mig privat vård i Stockholm, är det dit vi är på väg? Skillnaderna i detta klassamhälle blir bara tydligare och tydligare.
Vi bor i ett län där man inte satsar på rehabilitering utan tycker att det är bättre att betala för detta utomläns, hur kan det spara pengar till regionen? Politiker som tar beslut som berör människors framtid tas på ett alldeles för lättvindigt sätt. Tänker man på konsekvenserna?
Man lägger ner rehabiliteringsavdelningen där personal är specialutbildad för att hantera dessa patienter för att stället förflytta patienter till andra vårdavdelningar och tro att de kommer att få samma kvalité på rehabiliteringen. Man skickar hem patienter och tänker att det får lösas i hemmet, vem har i dagsläget råd med assistenter när detta också dras in på? Hur ska man hinna jobba om man samtidigt måste vårda en närstående i hemmet?
Det gör mig rädd att människor som har rätt att bestämma i vårt demokratiska land tar beslut utan att se konsekvenser eller lyssna på de som jobbar inom vård och omsorg samt skola. Man vill bara spara pengar och tittar då bara på det positiva som man har fått fram och inte på konsekvenser.
Hur kan man som politiker i Nyköping gå och lägga sig med gott samvete när man tar så felaktiga beslut som påverkar vård och skola? Det gör mig frustrerad, arg och ledsen. Vad har mina barn för framtid i denna kommun? Vem ska ta hand om mig när jag inte längre orkar jobba? Vård och omsorg är ju inte något i dagsläget som lockar som yrke varken pga status eller löner.
Ni som bestämmer, tänk till innan ni tar beslut.