Insändare: Kan ett projekt ersätta elevhälsans nedskärningar?

Replik på Torbjörn Kock (S) insändare.
”Anpassningarna handlar inte om minskade resurser, utan om att använda resurserna mer effektivt och riktat – särskilt till elever med störst behov. Detta är avgörande för att bygga en långsiktigt hållbar skola”. Så skriver Torbjörn Kock (S) i sin insändare. 
Vi håller inte med. Elevhälsan bör ha resurser att mäkta med elever med ett litet behov. Ha tid för förebyggande arbete, som i sin tur leder till färre elever med ett stort behov av elevhälsans insatser. 
Politiker borde ha lärt sig att förebyggande åtgärder är lösningen. Inte att lappa och laga efter att stora problem skapats. 
Precis som Jessica Johansson (L) skriver råder stor sannolikhet att se en försvagad elevhälsa där kommunen tappar fokus på de enskilda elever som behöver detta förebyggande skyddsnät. 
”Elevhälsan spelar en självklar roll i ”Tillsammans för barnens bästa”, där skola, socialtjänst och region samverkar för tidiga insatser och rätt stöd.” Det är ett annat stycke i deras insändare.
KAN ett projekt ersätta en väl utbyggd elevhälsa? 
Läser man revisionsrapporten som handlar om projektet ”Tillsammans för barnens bästa” så är svaret enligt Sverigedemokraterna NEJ. 
Bristen på måluppföljning gör det svårt att bedöma effekten. Man vet därmed inte hur det går med att tillvarata synergier inom området, stöd till barn och unga. 
Ett återkommande fenomen inom politiken är att det skapas projekt med mål. Ibland mål som bara är svåra att mäta, ibland mål som inte ens går att mäta. När dessa projekt sedan ska utvärderas så blir resultatet av satsade skattemedel ofta en känsla av att de gjort något bra, snarare än att vi vet och märker att det ledde till en förbättring.