Insändare
Jag har tappat räkningen på hur många gånger den här processen har upprepats. Men det är många gånger och ständigt återkommande. Det börjar alltid likadant. Medborgare och beslutsfattare är rörande överens om att det måsta byggas bostäder. Sedan är cirkusen igång.
Förslagen avlöser varandra. Här finns det ledig mark att bygga på tycker beslutsfattarna. Direkt kommer invändningarna. Nä, här kan ni inte bygga, det passar inte in i just vår närmiljö. Okej, då bygger vi här istället. Är ni inte riktigt kloka, använda fin åkermark. Då bygger vi här istället. Nej, det får ni inte, här växer ju träd. Vi bygger ett höghus istället. Har ni inget att tänka med, det blir ju skugga på våra villor då. Vi bygger låghus istället. Är ni inte kloka, vilket slöseri med mark. Vi bygger några hyreshus i kanten av villakvarteren istället. Aldrig i livet, då sjunker våra villor i värde.
Så levde de olyckliga i hundra år. Det är inte lätt att vara stads- och samhällsplanerare.
Gert-Ove Andréasson