Insändare: "Allmänintresset var större än den misstänktes rätt till skydd"

Den efterlyste 30-årige mannen hade redan tidigare dömts av Luleå tingsrätt för en våldtäkt av liknande karaktär och var enligt polisen misstänkt för flera ouppklarade fall i Sverige. Polisen bedömde honom som farlig för allmänheten och offentliggjorde hans namn och identitet. Att hindra honom från att begå nya brott ansågs väga tyngre än att skydda hans och hans anhörigas identitet.

Eskilstuna-Kuriren gjorde samma bedömning när tidningen publicerade hans namn med bild. Åtgärden var ändå så ovanlig att dåvarande chefredaktören och ansvarige utgivaren PeO Wärring motiverade beslutet i en särskild ruta i anslutning till nyhetstexten. Där underströks att alla är att betrakta som oskyldiga tills dess att de blivit dömda i en domstol.

‒I detta fall var bevisläget så starkt redan från början när polisen gick ut med efterlysning. Brottet var grovt och han var dömd för liknande brott tidigare. Mannen var dessutom fortfarande på fri fot. Då bedömdes allmänhetens intresse som större än den enskildes och de anhörigas rätt till skydd, säger tidningens nuvarande chefredaktör och ansvariga utgivare Eva Burman.

Det här var 2011. Det skulle dröja till december 2015 innan den misstänkte mannen, som vid det laget hunnit blir 35 år, fastnade i den franska polisens nät när han sökte asyl. Han greps och fördes tillbaka till Sverige och Sörmland där han häktades.

När tidningen skrev om häktningen var mannen återigen anonymiserad till "den misstänkte 35-åringen".

‒När mannen häktades försvann skälet till att vi publicerade namnet första gången, han var inte längre en fara för allmänheten och därmed anonymiserade vi namnet av samma skäl, säger Eva Burman.

Mannen nekade hela tiden till våldtäkten, men den tekniska bevisningen med DNA-fynd var så stark att han dömdes mot sitt nekande. Domen blev fyra års fängelse och utvisning. Straffet fastställdes senare av hovrätten.

Det var inte bara i rättegångsreferaten som tidningen avidentifierade mannen. Detsamma gällde alla tidigare artiklar om våldtäkten och polisutredningen. Den som i dag söker artiklar om händelsen i Eskilstuna-Kurirens arkiv hittar inga foton eller uppgifter om mannens identitet.

Det händer fortfarande att Eskilstuna-Kurirens redaktion får mejl och telefonsamtal där beslutet ifrågasätts.

‒Det finns ett ökat krav på media i dag att vi ska publicera namn, bild och etnicitet på dömda eller misstänkta personer. Men som ansvarig utgivare har jag och tidningen ett ansvar gentemot den enskilde personen i första hand och dennes anhöriga, inte mot människors nyfikenhet i största allmänhet, säger Eva Burman

‒Det är brottet i sig, inte personen, som är intressant vid en publicering. Undantag från regeln gör vi om det är en offentlig person av något slag, speciellt personer i förtroendeställning eller om brottet är särskilt grovt.