Ridsport Som engagerade föräldrar till våra ridintresserade barn kan vi inte annat än att hålla med Tanja Lokamo som i sin insändare den 10 februari undrar över hur kommunen resonerar och räknar. Det gör vi med.
Sedan Nyköpings ridsällskap gick i konkurs för snart två år sedan har ett antal föräldrar försökt rädda det som räddas kan, bland annat Bullersta ponnyskola där cirka hundra barn red varje vecka. Förgäves sökte den tidigare styrelsen i nybildade Nyköpings hästsportklubb, kommunens stöd om ett miniridcenter till en kostnad av cirka 2,5 miljoner kronor. Vi var många som såg fördelar med en småskalig verksamhet, anpassad för barn och djur.
Den vädjan fick inget gehör, med hänvisning till att kommunen inte kan stötta en privat aktör. Aspekten re1spekteras givetvis, vi tycker också att vi ska vara rädda om våra skattemedel. Men här handlade det om att hjälpa en nystartad förening att köpa tjänster av en underleverantör, i detta fall Ponnyskolan. Vårt enda syfte var givetvis att barnen skulle kunna fortsätta med sitt fritidsintresse.
Istället meddelade kommunen att de satsar på en jätteanläggning för närmare 100 miljoner kronor. Det är glädjande att kommunen vill satsa på ridsport. Men en stor anläggning är inte nödvändigtvis den bästa vägen att gå.
I dag finns inte Bullersta ponnyskola kvar. Vi, än mindre våra barn och ungdomar, förstår inte riktigt poängen. Hur värderar, räknar och resonerar ni i kommunhuset?
Nyköpings politiker, ni är skyldiga våra barn ett begripligt svar!
Ponnyföräldrar