Fest Hade äran att bli inbjuden till en stor fest för att fira att Ramadan var slut, att få vara med Afghanerna och fira Eid. Jag hade äran att tal om integration, om rättigheter och skyldigheter i det svenska samhället, om vår demokrati, om vårt skattesystem, om jämlikhet , om hedersrelaterat våld, om tvångsgifte… Jag hade äran att få tala om vår gemensamma väg mot framtidens Sverige, vad som krävs av oss att tillsammans klara detta “uppdrag”.
Jag talade om att vi måste mötas på mitten och varför både män och kvinnor måste arbeta för att finansiera vår välfärd och kunna betala skatt så att vårt välfärdssamhälle kan stå sig starkt även i framtiden. Jag talade mycket om rättigheter och skyldigheter och tron på det mångkulturella samhället om vi bara vågar börja prata med varandra på riktigt, att närma oss varandra och säga hur vi vill forma framtidens Sverige.
Så enkelt det var att mötas, så många fantastiska samtal och så mycket tillit, kärlek och respekt. Så fantastiskt att få ta del av en annan kultur, att få dansa, att få känna gemenskap, att få äran att bli inbjuden för att förstå och för att förmedla ett viktigt budskap.Underbart att få lära mig nya danssteg, nya moves i rytmer som gjorde dansen till något självklart och befriande. Tack för er gästfrihet, Tack för att jag återigen fick möjlighet att lära och att förstå vem jag själv är i någonting större som gav mig perspektiv. Tack för att jag fick möjlighet att sätta mig in i ett annat sammanhang och för alla möjligheter till möten och samtal.
Jag önskar så att vi tar denna möjlighet att lära av varandra och faktiskt säga vad vi tycker och tänker i ett befriande samtal.
Så mycket skulle vara annorlunda då, så mycket rädsla skulle släppa, rädsla som håller oss fångna i vem den andre är. Tacksam att få vara en del av detta firande på självaste midsommardagen tillsammans med andra inbjudna gäster. Vi applåderade Eid tillsammans med vår svenska Midsommardag och möttes i mitten. Vågar vi?
Annelie Danling Brash