Replik Svar till Diana Bernstein Wolff (SN 30/9).
Sedan antalet sjukhusplatser för barn vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna reducerats från tjugo till femton har farhågorna växt om att situationen för den uppväxande generationen i Sörmland i behov av vård på sjukhus blir lika utsatt som för vuxna. Som år efter år tagit tätplatsen i statistiken för överbeläggningar och patienter vårdade på fel slags avdelning. Med Nyköpings lasarett och av Mälarsjukhuset på omväxlande första och andra plats i landet.
Pikant är hur två partier, KD och VfP, nyligen väckte förslaget i landstingsfullmäktige om fler vårdplatser istället för färre. Placerade i Nyköping som helt saknar sjukhusplatser för barn.
Både farhågor och förhoppningar har beslutsamt släckts av verksamhetschefen Diana Bernstein Wolff som i SN 30/9 försvarar beslutet med att:
– beslutet i praktiken redan togs 2014 och att politikernas bara är formalia,
– femton sjukhusplatser räcker och fördelas rättvist över länets alla barn,
– antal sjukhusplatser är ett gammalmodigt sätt att räkna.
Sanningen är att chansen redan idag för sjuka barn att få plats på Mälarsjukhuset är ojämnt fördelad. Det är 1,5 fler barn från Eskilstuna med omnejd som får vård än från Nyköping med omnejd. Katrineholmsbarnen placerar sig mitt emellan. Per befolkning räknat.
Erfarenheter från vuxensjukvården i hela landet visar dessutom hur chansen för svårt sjuka att få vård i tid är omvänt proportionell mot avståndet till sjukhuset som erbjuder den. Diskussionen rasar inom cancersjukvården men gäller all vård. Ju färre vårdplatser desto större orättvisor dessutom.
Diana Bernstein Wolffs inlägg visar med isande tydlighet hur politiker ingenting bestämmer och hur sanningen ibland måste naggas i kanten.
Priset betalar barn och föräldrar i sydöstra Sörmland.
Anders Mansten landstingsfullmäktigeledamot VfP