Medmänniskor Medmänniskan, finns hon? Ja, inte fanns hon för den äldre herre som hade problem vid parkeringsautomaten vid Åsidan. Efter honom, i kö, stod flera personer noggrant analyserande sina mobiltelefoner. Hur människor i deras omgivning hade det var av föga intresse. När jag frågade den äldre herren om han behövde hjälp sa han bland annat att han inte kom ihåg sitt bilnummer. Rask som jag är, stel och knäopererad, vankade jag bort till hans bil och såg efter. Han fick så småningom sin biljett, så även mobilfolket och jag själv.
Ju färre mellanmänskliga kontakter vi har desto mindre ges möjligheten att bevara eller utveckla vår empatiska förmåga, vår förståelse för andras behov och vår vilja att hjälpa andra. Klaga inte på ungdomarna, vi får de barn vi förtjänar. De blir medmänniskor av sin tid.
Nej, vad behöver vi medmänniskor till, vi har ju det datoriserade samhället att förlita oss på. Prata kan man göra med sig själv. Utan fysisk kontakt med andra behöver man inte utsätta sig för risken att få vare sig MRSA eller VRE. Skulle man behöva läkare finns de via telefon och läkemedel och mat kan jag beställa via en app.
Måtte bara inte den som kommer med varorna kräva att jag ska öppna dörren. Bevare mig från medmänniskorna!
Mike Löfgren