Klimatat Hur tänker vi bakom ratten i bilen? Ett hinder på vägbanan syns längre fram, ett djur eller en trasig bil? Nog bromsar vi in med marginal, för att säkert kunna stanna. Eller så gasar vi på och tvärnitar alldeles innan?
Skulle inte tro att vi frivilligt sätter oss i den senare situationen. Vi vill ha marginaler när en situation blir oroväckande. Vi försöker undvika det farliga i god tid.
Hur ska vi då agera med utsläppen som hotar klimatet. Ska vi bara gasa på, fram till den dagen när utsläppsutrymmet är förbrukat. Vilket innebär att vi måste slå tvärnit på våra stora utsläpp en dag om 8–9 år. Låter det realistiskt?
Eller ska vi ta en lite säkrare väg mot noll utsläpp. Att vi redan nu börjar inbromsningen som behövs om vi nå i princip noll utsläpp 2045. För att nå det målet krävs redan i år en 16 procentig minskning av utsläppen från oss i Sörmland. Den siffran hämtar jag från länsstyrelsens koldioxidbudget.
16 procent innebär en rejält tuff inbromsning av utsläppen. Men väntar vi några år så blir vi tvungna trycka mycket hårdare på utsläppsbromsen, då kanske väntar 30–40 procent minskning per år.
Så nu är det upp till företag, privatpersoner, politiker, ja, precis alla att börja utsläppsbanta ordentligt. För många skulle det gå riktigt lätt, det finns oerhört mycket vi privatpersoner kan göra för att minska utsläpp. Flyga mindre, mindre bil, mindre kött med 16 procent om året. Bra substitut finns.
För en del blir snabb omställning tuffare. Då finns möjligheten att klimatkompensera, vilket kan innebära satsningar på förnybar energi (som ersätter fossil energi) eller trädplantering (som fångar koldioxid).
Många av oss förstår klimathotet. Men jag märker i omgivningen att inte alla utsläppsbromsar 16 procent om året. Hur mår vi då, när insikt finns, men handling uteblir? Det måste kännas mycket bättre att för sig själv erkänna, att jag faktiskt bidrar till klimatomställning.
Björn Åslund, miljöpartist