Ohälsa Jag läste insändare “KD: psykisk ohälsa måste minskas” i SN den 14/2, och jag tänkte: givetvis ska den psykiska ohälsan minskas, men vad är det egentligen som ligger till grund för att den fortsätter växa? Kanske ska vi börja där?
Går det att förneka att det blir allt viktigare att passa in, samtidigt som barn och ungdomar får lära sig vikten av individualitet och att de kan göra och bli vad de vill när de vill? Går det att förneka att barn och ungdomar får lära sig att de kan lära sig vad de vill när de vill, men att allt är relativt, och att det saknas tydliga avgränsningar mellan sant och falskt, kanske för att retorik övertrumfar de flesta sanningar när alla får ha sin egen?
Går det att förneka att barn och ungdomar får lära sig att allting finns på internet och att TV och tidningar bara är negativa?
Går det att förneka att barn och ungdomar tittar på många vuxna och ser människor som inte hanterar samtiden ett dugg bättre än dem?
Går det då att förneka att barn och ungdomars bristande respekt för sina äldre blir ganska logisk?
Går det att förneka att de ser hur rätt och fel blir mindre och mindre viktigt, för att det relevanta är snarare hur det ser ut och hur många som tycker om det?
Kanske är det på sin plats att införa samtidslära (eller någonting motsvarande) i skolan?
Kanske är det den förvirrade mellangenerationen som är för stressad för att lära de unga någonting annat än ett tveeggat ”skynda dig, för helvete, men gör inte fel” bland alla dubbla budskap, och kanske är det ett rakare svar på varför psykisk ohälsa bland unga är ett växande problem?
Christoffer Andersson