Klimat Världen går åt fel håll och ändå fortsätter jorden att snurra oss troget runt, runt, så att vi ska få våra dagar och nätter, våra himlar och andras helveten.
Jorden har hittills ställt upp på alla våra förehavanden utan krav på återbetalning.
Aldrig ställer den krav och den skickar inga fakturor på allt som vi tar ut från den, men när krafterna tar slut och luften går ur jorden börjar den ge sig tillkänna utan onda avsikter.
Hudflängd och försurad, berövad sin ena lunga, går jorden snart på knä och vi fattar ändå inte att den faller, fast den sveper med sig i fallet det som vi tror vara vår egendom. Jorden har inget sjukhus att läggas in på, inga läkare som kan skriva ut mediciner. Jorden får ingen plats eller tid för rehabilitering.
Hör hur jorden gråter, se regnet som fårar dess kinder, dess bergssluttningar. Se hur värmen smälter glaciärerna och gör dem av oss, som varit mest humana mot jorden, uttorkade av vattenbrist eller dränkta av störtfloder. Vi västvärldens människor flyger bort oss själva, hänger i luften, tror oss fria, vill ta för oss, vill se och besöka det vackra.
Eländet som vi har förorsakat, vill vi inte se. Vi slösar med vattnet och tvättar oss rena utan att se hur smutsiga vi förblir.
Världen rusar över jorden och lämnar efter sig berg av skräp och hav fyllda med plast.
Och jorden har inget försvar, inga vapen att terrorisera oss med. Den vill vända andra kinden till och vara ifred, den har oss gärna kvar om vi behandlar den väl.
Om vi kunde skippa köplusten, nöjesresorna i luften och på haven, utfisket, skogsskövlingen, det massiva köttätandet, missbruket av denna vår enda jord. Om vi trots allt kunde rehabilitera jorden. Det är den verkligen värd och det behöver inte alls bli tråkigt!
Och om vi kunde hjälpas åt i världen så den blev lite mindre världslig.
Ingegerd Wikander