Sjukvård Jag är nu 75 år gammal. Jag var 42 när jag sökte läkare i Nyköping för symtomet skavande ögonlock och jag var 46 när jag meddelade att fyra års lidande var över.
Allergi mot parfym i munhålan hade orsakat lätt svullnad. Kosmetiska produkter innehållsdeklarerades först 1995.
Emellertid: Då hade en mig okänd överläkare klassat mig som ett fall för psykvården.
På grund av ett förtvivlat brev.
Rutin: När patient uttryckte kritik mot utebliven utredning av symtom lät man en överläkare läsa kollegers journal över möten med patient bakom stängd dörr.
Sedan förkortade han kollegers text till en kort berättelse. Min symtomhistoria försvann.
Landstinget Sörmland, Socialstyrelsen, Åklagarmyndigheten och ett antal läkare accepterade denna åtgärd mot kritiker.
Min kropp utvecklade kronisk smärta i solarplexus. Då mottog jag ytterligare två överläkarförkortningar av andra läkares journaltext.
Socialstyrelsen bidrog med den tredje journalförkortningen. De senaste tre åren fattades.
Med kronisk värk i solar plexus förlorade jag förmågan att andas med mellangärdet.
Svår muskelvärk i bålen. I tjugo år ville ingen läkare tro mig, att jag levde med svår skada och smärta.
I december 2012 lade sjukgymnast Anders Lindgren sin handflata mot mitt mellangärde och intygade:
Jag andades utan att använda mellangärdet. Mellangärdet, kroppens största andningsmuskel, hade satts ur funktion.
Bara när jag låg på rygg fanns det en liten rörelse.
Med kunskap om detta räddade Anders Lindgren mig tillbaka till livet.
Sex år senare har jag ett nästan helt fungerande system av andningsmuskler.
Först 2005 insåg man vid Socialstyrelsen: Ingen läkare får förkorta annan läkares journaltext. Det är olagligt. Brotten hade preskriberats.
Ansvariga inom landstinget vägrar träffa mig.
Landstingsjurister, chefläkare och Patientnämnden.
En chefläkare förbrukade vår timme med att upprepa: Läkare fick visst förkorta patientjournaler.
Sedan sade han upp sig som chefläkare.
Kirsti Jynge Wallén