Dikt Sömndrucken, slingrar sig Morgonen
ur Nattens råa famn.
Doftande av mylla
och på lätta fötter
går hon barfota
över gröna mattor
av fuktigt gräs.
Den unga Dagen
går stigen fram.
Hon skakar sitt daggvåta hår
och sprittande vattendroppar
blänker som prismor
i den tidiga solens uppgång.
Där blottade rötter trängs
på slingrande stigar,
går Morgonen stilla fram.
Hon, den rena och ljusa
som bär livet själv
I sitt unga sköte.
Skogsduvans rop
väcker slumrande skog
på nytt till liv.
Grå dimma stiger
flämtande mot skyn,
då morgonen gryr.
Jag följer nära
i Morgonens spår,
genom ett gryningsland
höljt i dimgrått bolster.
I dunklet mellan grå stammar
lever ännu myten om skogens rå.
En ny dag är född.
Ulla-britt Evhammar Sjösa