Cykelvägar Läser i SN att Södermanlands län satsar på fler cykelvägar. Jättebra! Med viss förvåning noterar jag att vår kommun allra först satsar på sådan mellan Oppeby och Skavsta. Så många flygresenärer lär knappast ta cykeln till flygplatsen men de som till äventyrs ändå gör det har redan idag ganska bra väg med bred vägren att färdas på.
En bättre prioritering vore kanske att satsa på den så kallade ”Utflyktsvägen”, riksväg 219, sträckan Sjösa-Horn-Lappetorp-Brannebol Ånga-Vålarö. Trots riskfylld färd på minimal vägren frekventeras sträckan av många cyklister. Jag själv är en av dem.
Men nu har Trafikverket på tidigare slät asfaltyta i mycket gott skick, försett vägen med ny beläggning bestående av 8-12 millimeter stora stenar nedtryckta i något slags bindemedel. Boende utmed vägen klagar på väsentligt ökat trafikbuller. Själv reagerar jag mest på hur stötigt och obehagligt det blivit att cykla på det nya underlaget. Oavsett färdmedel är konsekvensen en obehagligare trafikupplevelse.
Kontaktar trafikansvarig på kommunen med fråga om samråd skett från Trafikverkets sida om val av ytbeläggningsmaterial. Vederbörande föreföll mest förvånad över frågan men kunde bekräfta att sådant samråd aldrig sker. Inte minst med hänsyn till att kommunen har framtida planer på nyetableringar i bland annat Brannebol-Ånga-området borde det enligt mitt förmenande vara i kommunens intresse hur vägarna dit utformas. Jag fick ingen reaktion på den funderingen.
Kontaktar ansvarig på Trafikverket. Framför mina synpunkter, bland annat på att vägbeläggningsvalet sannerligen inte främjar cykling. Om min idé kring samråd med kommunen svarar hon skrattande: ”skulle vi invänta reaktion från våra kommuner skulle vi inte få mycket gjort.
De är alldeles för tröga! Beträffande cykelvägar är ansvaret kommunernas”.
Min reflektion: relaterad fråga är naturligtvis inget stort problem. Men hanteras betydande frågor lika fyrkantigt tycker jag att vi har allvarliga problem.
Rune Svenson