Svar till Terese Askerstedt (Mp), SN 2/3-18. Landstingets servicebolag omsätter drygt 300 miljoner kr och är arbetsplats för över 400 medarbetare. Utan dessa värdefulla tjänster skulle sjukvården inte kunna fungera. Utan städ, transporter och fastighetsdrift skulle vi inom loppet av några timmar behöva stänga ned våra sjukhus. Bolaget kan – om det inte går i konkurs – också bidra till att höja kvaliteten i sjukvården genom att avlasta vårdpersonalen ännu mer i framtiden.
Fakta är att bolaget var väldigt nära konkurs. Det saknades över 30 miljoner kr. Jag kan inte se att styrelsen tagit ett enda skarpt beslut under förra året för att komma till rätta med de ekonomiska problemen. Enligt aktiebolagslagen är det Askerstedt i rollen av ordförande som både ska leda styrelsens arbete, och vara länken till VD.
Som styrelseordförande har man ett särskilt ansvar för att hålla uppsikt över ekonomin när man ser att det är, eller snart kommer bli, underskott. Jag noterar att Askerstedt inte tillämpar självkritik. Hon skriver bland annat:
”Avsaknaden av prismodell har lett till att LSAB åren 2016-17 gick med underskott på grund av underfinansierade tjänster samt ett besparingskrav från ägaren om en procent.”
Uttalandet avslöjar ganska mycket om hur Askerstedt lägger ansvar på människor runt omkring sig. För det första, motparten i förhandlingen om prismodell är landstingsdirektören. Är det hans fel att förhandlingarna inte slutförts? För det andra, om bolaget får för lite intäkter måste man anpassa kostnaderna (även om det känns orättvist).
Vidare, den ”ägare” som utfärdat de grundläggande direktiven är ju… Askerstedt själv i rollen som ledamot av landstingsfullmäktige. Jag har varken under 2016 eller 2017 noterat att hon reserverat sig mot dessa krav på effektiviseringar.
Det är en sak att Askerstedt inte är kritisk till sina egna tillkortakommanden, och att situationen med en annalkande konkurs överhuvudtaget uppstod. Det är en helt annan sak att hon inte verkar förstå det allra mest grundläggande kring aktiebolag som associationsform: nämligen att det är styrelsen och inte ägaren eller kunden som är ansvarig.
Alla aktiebolag, inklusive Landstingsservice AB, är självständiga juridiska enheter som ansvarar för sin egen verksamhet. Det är bolagets styrelse som är ansvarig för vad bolaget gör och inte gör. Om man har problem med intäkterna från en kund, så är det varken kundens eller ägarens fel om bolaget närmar sig konkurs. Det är inte kunden som är ansvarig för att betala högre priser, och det är inte ägaren som ska ge ekonomiska tillskott.
Jag är inte bara orolig över att styrelsens ordförande vägrar ta ansvar, utan också rätt bekymrad över den betydande brist på elementär kunskap som verkar föreligga.
Magnus Leivik (M)
Landstingsråd i opposition