Replik Svar på Linnea Hylens debattinlägg (SN 19/3). Nato-vännerna svarar inte på vilket säkerhetspolitiskt problem som skulle lösas med ett svenskt Nato-medlemskap samt på vilket sätt avspänningen i Sveriges närområde skulle öka.
Ett svenskt Natomedlemskap uppfattas som ett hot av Ryssland, eftersom det på rysk sida uppfattas som ett framflyttande av Natos positioner. Nato-stödet växer inte bland svenskarna, tvärtom har motståndet mot Nato-medlemskap ökat (http://www.nejtillnato.se/2018/01/08/okat-nato-motstand/). Riksföreningen Nej till Nato anser att närmandet till Nato bidrar till militär upprustning i vårt närområde och att Sverige inte skall medverka till att vi blir en bricka i stormaktsspelet mellan USA och Ryssland.
Det spelar ingen roll hur neutrala vi varit under 1900-talet. Det är nu vi ska fatta beslut om vilken framtida värld som våra barn och barnbarn skall kunna leva i – en värld utan krig, kärnvapen och klimathot. Vi har bara ett klot. ”Det finns ingen Planet B”. Vi behöver en vision om fred och strategier mot klimathoten. Om man ska vara trovärdig som ett land, som värnar om fredliga konfliktlösningar, bör man föregå med gott exempel.
Sverige kan inte ensamt lösa alla världens konflikter, men arbeta i rätt riktning. Nato är fel riktning. Nato är en obsolet militärallians, som bildades efter andra världskriget för att möta dåtidens hot. Framtidens hot är helt annorlunda. Om Nato var en klimatallians hade saken varit lättare.
Varför skall vi närma oss Donald Trumps USA militärt? ÖB och Försvarsmakten bedömer risken för ett militärt territoriellt hot mot Sverige som liten. Det är alltså inte något verkligt hot och det finns inte någon anledning till skrämselpropaganda. ”Krig” kommer att utkämpas med andra medel i framtiden, informations/cyberkrig, handelskrig, terrorism etc. Det är lätt att rasera ett lands sårbara infrastruktur. Det är gentemot sådana hot vi måste vara bättre förberedda. Hotet kan t o m komma från Väst.
Svar: Det är klokt att förbereda sig för alla former av hot och krig. Rysslands invasioner av Georgien och Ukraina under de senaste tio åren visar att konventionell vapenmakt fortfarande spelar stor roll. Att i detta läge avstå från att söka stöd hos vänskapligt sinnade demokratier av rädsla för att Putin ska bli arg är därför bara kontraproduktivt.
Gunilla Ivefors
politisk redaktör, SN