Livet – Du där borta, varsågod.
KATRINEHOLM, 1998
Jag är tolv år och ska säga mitt namn. Visste redan att det inte skulle gå. Försöker i alla fall. Det är helt tyst i klassrummet. Läraren höjer på ögonbrynen. Han kunde lika gärna ha slagit mig över ansiktet. Hela min värld böljar. Jag slutar försöka ett ögonblick. Andas. Försöker igen. Jag sitter fast på K-ljudet.
NYKÖPING 2017
Jag tvekar. Det är inte värt det. Låt det vara. Du har redan vunnit.
Jag stammade som barn. Jag var frustrerad. Startade slagsmål. Lyckades aldrig vinna. Jag var rädd. Kunde inte hävda mig, varken fysiskt eller verbalt. Barn kan vara så elaka, och för ett barn som inte kan hävda sig blir det tufft.
KATRINEHOLM 1998
Jag är tolv år och har inte lärt mig ta sats när jag pratar. När jag till slut lyckas pressa mig förbi den första stavelsen sjunker jag ner i stolen till ljudet av min egen röst. Samtidigt pekar läraren på en tjej bredvid mig. Hon säger sitt namn som om det vore det mest självklara i hela världen.
Christoffer Andersson, grundare av Chrillez Copy & Nyköpings Filmsällskap
Christoffer Andersson