Ett inlägg i skarv-debatten – ”de äter 60 000 ton fisk varje år”

Övrigt2017-05-04 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Östersjön Skarv äter 60 000 ton fisk varje år i Östersjön varav 24 000 ton i svenska vatten. Sälen tar 10 000 ton fisk. Av detta är abborre 2 400 ton vilket torde vara 5–8 gånger mer än vad yrkes- och fritidsfiske tar upp. Skarv tar cirka 800 ton ål årligen vilket är vida mer än räddningsplanen för ål.

Samma förskräckande ­scenario gäller för gädda, gös och annan matfisk.

Från att ha varit ett begränsat problem är nu skarven ett hot mot mångfald och förekomst av fisk i Östersjön, vida större hot än yrkes- och fritidsfiske, kanske större än miljögifter.

Vad som sägs ovan är resultat av forskarinsatser runt Östersjön samt vittnesbörd av yrkes- och fritidsfiskare som år från år ser att det blir allt tunnare med matfisk.

Och så är skarvens stinkande, ammoniumrika avföring illa kvävebelastande och försurande i vatten

Miljökonstellationer förringar eller förnekar ihärdigt fakta. Medan fiskare ser växande kolonier av skarv och säl, ser miljöentusiasten blott enstaka spillror. Vadan denna diskrepans?

Med erfarenhet av miljögrupper sedan 1980-talet har jag lärt att miljöengagerade föraktar eller förnekar forskning och kunskap eller bådadera. Orsak är främst utom­ordentligt ringa kunskap inom en majoritet miljöpartister om hur miljö fungerar, oavsett jord, skog, sjö och luft.

Miljöengagerade, oavsett enskilda eller politiker, är utpräglat urbaniserade. Inom jord- och skogsbruk samt fiske finns de som väl känner naturens ­dynamik, de som värnar om miljön för kommande generationer. Kunskap om t.ex. växtfysiologi och mark- och vattenkemi är förutsättningar att tala miljö och dessa ämnen förnekar miljöpartister unisont.

MP hävdar att de har rätt och kräver därför att få bestämma. Nu har demokrati och verklighet hunnit ifatt och avslöjat falsk- och tomhet.

Tomma tunnor skramlar som bekant mest.

Fotnot: ”De siffror jag nämner är hämtade från ett forskarseminarium som hölls 2013 på Kungl. Skogs- och lantbruksakademien i Stockholm. Forskare från Finland, Danmark och Sverige deltog”, skriver insändarskribenten.

Lars Blomqvist, Nyköping