Kultur För drygt 300 miljoner har Nyköping nu äntligen fått ett nytt museum. Med sina 13 000 kvadratmeters yta, det vill säga ungefär som två fotbollsplaner, borde väl denna byggnad kunna ge utrymme för en lättillgänglig presentation av en massa intressanta ting. Många nyfikna invånare hade sett fram mot öppnandet i slutet av november.
Men om man tittar på planritningen, så visar det sig att ungefär hälften av den stora ytan gått åt till kontor och så kallade produktionslokaler, inte tillgängliga för allmänheten. Av de med blått markerade publika utrymmena så har vid mina besök de fyra verkstäderna (textil, trä, skapar- och historia) liksom biblioteket och hörsalen varit stängda. Och själva hjärtat i huset, de ”berättande magasinen”, som går genom båda våningsplanen och upptar 15–20 procent av totalytan, blir man bara insläppt klockan 11 och 14 varje dag i personalens sällskap. Om tiden inte passar får besökarna titta in genom stora glasväggar utan att begripa särskilt mycket.
Föremålen i magasinen kommer huvudsakligen från den stora källare i Wedholmsområdet där muséet under många år förvarat runt 70 000 föremål av mer eller mindre stort intresse från Sörmlands alla hörn. Nu ser magasinen förvisso mycket snyggare ut, men är i princip lika otillgängliga som tidigare. Varför inte bygga upp montrar och små rum med olika teman, där besökarna själva kan ströva runt och göra egna upptäckter? Det är inte nödvändigt att visa upp alla föremål!
Om avsikten varit att ge oss sörmlänningar ett öppet museum som lockar till inhämtande av kunskap om tider som flytt, så måste jag nog tyvärr säga att vi inte fått särskilt mycket för skattepengarna. Men kanske finns intresse för nytänkande bland alla kontorsrummen?
Bosse Tolander