Skolan Anders Eriksson (C) skriver välmenande och öppet i sitt debattinlägg (SN 18/1) angående skolan i Nyköping och de utmaningar han ser. Han skriver om ambitionen att se alla Nyköpings skolor som en positiv kraft i ett gemensamt ansvar för eleverna, där olikheterna är en styrka.
Denna bild är givetvis bra och viktig då vi måste skapa en positiv och uppskattande känsla kring alla skolor. Enbart en negativ inställning, må den vara sann eller falsk, nyanserad eller onyanserad, kan förstöra så otroligt mycket. Därför hedrar det barn- och ungdomsnämndens ordförande att han vill skapa en mer nyanserad och positiv bild av Nyköpings skolor.
Vad jag som vänsterpartist vill lyfta fram och eftersöka är ett större och bredare ansvarstagande hos de fristående skolorna. Jag uppskattar de idéburna skolor som vill driva sin egen pedagogik eftersom den ”vanliga” skolan i dagsläget inte fungerar för alla. Om drivkraften ligger i att göra det absolut bästa för eleven finns inte utrymme för vinster utan bara för återinvesteringar. För elevernas bästa behöver all kraft gemensamt gå till att skapa kvalité och mångfald. Behovet av samarbetet jag nämnt består i att vi alla måste hjälpas åt att attrahera alla elever till alla skolor. Det är i längden socialt ohållbart att ha segregerade skolor, det förstår alla. Då måste vi alla ta vårt ansvar för att skapa ett samhälle där medvetenhet och tolerans är ledstjärnor.
Vi lever i ett samhälle där olika kulturer lever sida vid sida. Vad vi behöver göra är att överbrygga olikheterna och se likheterna, och det är allas ansvar. Ett integrerat samhälle, såväl klassmässigt som kulturellt, är ett friskare och mer produktivt samhälle. Det blir vad vi gör det till.
Johannes Andersson, (V) ledamot i barn- och ungdomsnämnden