Staden Nyköping växer. Fortfarande attraherar orten många, som vill flytta hit. Och staden har lyckats bevara äldre och välplanerad bebyggelse med fina boende- och vistelsemiljöer.
Men den senaste tidens byggande skvallrar om en betydande brist på omsorg om stadens utveckling. Byggherrarnas (och kommunens?) önskemål om så hög exploatering som möjligt lyser igenom i ett antal pågående och nyss uppförda bostadsområden.
En arkitekts kunskap verkar inte ha fått någon större inverkan på bostadsmiljön. I ett flertal detaljplaner saknas krav på lekytor och gröna samlingsplatser inom kvarteren. Den för höga exploateringsgraden med för höga hus resulterar i att marken endast består av asfaltytor för bilar och ett mindre attraktivt uterum.
Ett exempel är de nya radhusen på Brandholmen, Barken 1, mittemot Flygrakan. Utemiljön består av en asfaltsbelagd gata. Ingen plantering, ingen lekplats eller yta för samvaro finns. Och ingen god lösning av mötet mellan allmän och privat yta mot Brandholmsvägen. Resultatet är insynsproblem och en trist asfaltsyta ända fram till husfasaden. Skillnaden är stor mellan denna miljö och Nyköpingshems grannkvarter söderut.
Ett annat avskräckande exempel är det pågående bygget mittemot höghusen på Brandholmsvägen. För hög exploatering och uteblivna krav på utemiljön resulterar även här i en fattig bostadsmiljö. Kvartersmarken består till övervägande del av asfalt och carportar för att täcka behovet av bilplatser till de många bostäderna.
Ytterligare ett exempel på bristande omsorg om utformning av byggnader och utemiljö är Flygrakans kvarter Folkbåten. Och det finns många fler exempel på nya bristfälliga bostadskvarter.
Om Nyköping i fortsättningen ska vara en god och attraktiv stad behöver kvalitén på tillkommande bebyggelse höjas. Kompetensen inom arkitekturområdet hos kommunen måste öka. En stadsarkitekt kunde vara ett första steg.
Ove Barrén f.d. stadsarkitekt/stadsbyggnadschef