Replik till Lars Blomqvist (SN 4/5 2017). I en insändare belyser han skarvproblemet i Östersjön. Det är sant som han säger att skarvar äter mycket fisk, precis som de gjort under de 40–50 miljoner år arten existerat.
Människan kom för en miljon år sedan. Fiskredskapen betydligt senare. Skarven har fått konkurrens!
Och visst luktar skarvarnas avföring illa – precis som vår egen. De har inte haft förmåga att bygga vattenklosetter att spola bort sin avföring med – de förorenar vattnen direkt utan att ta hjälp av vattendragen som människan gjort.
Naturligtvis påverkar skarvar och sälar yrkes- och fritidsfisket – det har Lars rätt i. Så ser våra ekosystem ut. I naturen är det inte ovanligt att olika djurarter äter samma mat. Katter, rävar och rovfåglar äter möss – ännu fler djurarter äter fisk.
Människans övergödning av Östersjön har skapat ett onaturligt överskott av fisk, men också belastat detta innanhav till en gräns som för några decennier sedan höll på att sluta med en fullständig kollaps.
Anser du att människan är den enda djurart som har rätt till havets fiskbestånd, Lars Blomqvist?
Som grädde på moset kommer sedan Lars Blomqvists rallarsving! Ursinnigt sveper den över hela den samlade miljörörelsen. Det lokala, nationella och internationella miljöengagemang som till sitt yttersta ser till att hitta lösningar för att rädda vår planet från kollapsade ekosystem, dramatiskt stigande havsvattennivåer och ökande halter av toxiska ämnen i luft, mat och vatten, bygger helt och hållet på kunskap och fakta från forskare i miljövetenskap och angränsande discipliner.
Jag anser att du, Lars Blomqvist, bör läsa Johan Rockströms bok ”Vår tid på jorden – välfärd inom planetens gränser” och jag lovar att du kommer att ändra din syn på verkligheten.
Om du fortsatt lever kvar i din tro att miljöengagerade människor är storstadsbor utan kunskap om hur miljön fungerar och dessutom sprider detta budskap i media anser jag att du är ett betydligt större hot mot miljön än skarvarna i Östersjön.
Hans Rydberg