Plötsligt blir vi medvetna om att vårt liv hänger på en skör tråd. Vår nyligen pensionerade kollega och vän Lars Boqvist har gått bort efter en kort tids sjukdom. Lars var en engagerad målarlärare som gjorde intryck och avtryck, bland annat med sina resor till Moskva.
Där deltog han i Tretjakstiftelsens arbete i barnhemmen och i synnerhet barnhem 55. Berättelserna från Lars om barnhemmet är ett starkt minne som jag bär med mig. Lars berättade att han tvingade föreståndaren sätta på värmen för att färgen och tapetklistret skulle torka, men egentligen var det en barmhärtighetsbegäran då flera av de små barnhemsbarnen kom och sökte värme på de uppvärmda elementen, då de frös så de huttrade.
Dessa minnen bar också Lars med sig och han företog ett flertal resor till de ryska barnhemmen för att måla och tapetsera tillsammans med elever från Nyköpings gymnasium måleriprogram. Lars pratade ofta med mig om att göra fler resor till Moskva och med byggprogrammets elever hjälpa till att förbättra levnadsvillkoren för barnhemsbarnen. Lars värnade också om Folkets park i Nävekvarn.
Lars var också en van sjöman som trivdes på vågorna i Bråviken. Nu har Lars seglat mot horisonten och våra tankar går till familjen som miste Lars i en alltför tidig ålder.
Lärarkollegerna på byggprogrammet i Nyköping
Genom Per Hultberg