Replik Onsdagen den 29 augusti skrev SD-kandidaten Hans Hedlund en insändare på temat ”det är synd om oss”. Hans Hedlund försöker måla upp en bild där han framställer SD som ett parti som är ekonomiskt styvmoderligt hanterat jämfört med andra riksdagspartier. Som exempel nämner han att S får ta emot ekonomiskt stöd från LO. Det är sant att LO stöttar S ekonomiskt. Men han nämner inte att andra partier också får bidrag och stöd från både privatpersoner, organisationer och företag.
Fakta är att varje riksdagsparti får ett statligt partistöd som grundar sig på resultatet från senaste valet. Det är för närvarande 333.000 kr per mandat och år. Lika för alla. S får således 45 miljoner/år, M 27 miljoner/år och SD 22 miljoner/år. Pengarna ska användas för att föra ut och marknadsföra det egna partiets politiska budskap till väljarna.
2015 valde SD att använda i storleksordningen 10 miljoner kr av våra skattepengar på att producera en broschyr som delades ut i andra länder. I den broschyren smutskastade man Sverige i syfte att avskräcka flyktingar från att komma hit. SD borde kanske använda våra skattepengar till bättre saker!
Värt att notera är att 2017 valde minst 14 SD-representanter att stötta olika nazistiska organisationer ekonomiskt.
När Hans Hedlund dessutom påstår att SD är ”gräsrotsparti” blir det hela ännu mer patetiskt. I Sveriges riksdag finns det förmodligen bara ett parti som är ett gräsrotsparti. Nämligen MP. Förmodligen är det endast C och S som kan kalla sig för folkrörelseparti. SD är förmodligen det mest elitistiska partiet i riksdagen. Det är nämligen det som kännetecknar partier som har sitt ursprung i den ideologi som SD bygger sin politik på.
Om SD valde att använda sina anslag till att föra ut sin politik i Sverige, i stället för att smutskasta Sverige och inte supporta nazistiska organisationer. Så skulle inte Hans Hedlund behöva sitta på Näveqvarnsvägen och gråta krokodiltårar.
Gert-Ove Andréasson