Politik Debatten börjar hetta till på SN:s insändarsidor. Det märks att det snart är bara ett år till valet. Vår nuvarande ”samarbetsregering” börjar kaxa tills sig. Alliansen ger man ingenting för längre. Tror jag kan lugna S med att den verkar död sen en tid tillbaka. Man är inte överens om vilka man vill regera med. Fast skulle man få som Reinfeldt 2006 egen majoritet så är det nog inga problem.
Men vem tror det? S pratar som man hade 50 procent vilket man inte haft sen valet 1968. Sen dess har man bara sjunkit. I dag verkar S vilja samarbeta med C och L. Samtidigt lägger man förslag som dessa ogillar starkt. Samarbete är motsatsen till diktatur mina vänner.
Man får ta och ge helt enkelt. Här har S en hemläxa att göra. Sen vet vi inte om MP och KD överlever valet. Partiet som ökar mest är ju SD. Bland folk jag pratar med kommer många att välja dem. Fast de flesta säger inte det rent ut, men det hörs tydligt. SD kan bli största parti vid nästa val.
Jag kan dock aldrig rösta på dem. Trots att S gjort mig och min käresta illa. Vi har två partier som står oss närmast. Förutom S är det C.
Minns att jag redan på 60-talet tyckte de två skulle samarbeta. Det tycker jag faktiskt än i dag. Jag o gumman tänker välja soffan nu. Vi har röstat på M i de två senaste riksdagsvalen.
I dag känner jag inte igen mig i det partiet. Något som vi tydligen delar med många tidigare M-väljare. De går i stället till SD och C. Det vore naturligt för oss att rösta på C igen. Tyvärr styr man i landstinget ihop med S, MP och L.
Så länge dessa partier inte förstår att psykpatienter får betala ett pris för överkonsumtionen av piller så kan vi aldrig ge dem vårt stöd.
Kan berätta att jag brukar testa mig på datorn inför varje val. Givetvis svarar jag då helt ärligt. Varje gång blir jag miljöpartist. När jag sen träffar deras politiker och talar mig varm för en grön psykvård så tar det slut. Elbilar växer i Norge men i Sverige går det trögt. Är vår nuvarande regering så grön? Jag tvivlar på det.
Som alltid: lycka till!
Roland Karlsson