Svartfötter Jag är så trött på rådande struktur. Alla dessa makthavare som suttit så länge på piedestalen att de totalt missat att världen rör sig framåt. Förlegade politiker med en världssyn som för länge sen passerat bäst före datumet fortsätter rakt fram i en egocentrisk prestige. Att deras lön betalas av skattebetalare, svartfötter eller ej, verkar vissa glömt bort.
När Vänsterpartiets Patrik Renfors kallar några av de som ger honom mat på bordet för svartfötter är det ett ord som andas förakt och hybris. Jag har rätt. Ni har fel.
När han röstar emot visselblåsarfunktionen med förklarng att facket har den uppgiften är vi många som inser att det var länge sedan Herr Renfors vidgade sitt perspektiv. Dialogen känns som tagen från 40-talet.
Det är dags att vakna nu herr Politiker. Sitter du på samma tåg som du klev på för en herrans massa år sedan kanske du skulle prova att byta vagn åtminstone. Att vara fackpamp eller politiker är inget som per definition gör någon till en bättre eller viktigare människa vilket du och en del andra makthavare verkar tro. Att tro att facket allena ska blåsa i visselpipan när oegentligheter pågår är naivt. Mycket av skiten sker i maktenskorridorer oberoende av politisk färg eller facktillhörighet. Ryggkliande har inget med partitillhörighet att göra. Det handlar om vilken människa vi väljer att vara.
Och du, det kan vara så att en driven svartfot med hjärtat på rätt ställe betyder bra mycket mer för framtiden och nästa generation än vad du någonsin kommer göra. Lite ödmjukhet hade varit fint.
För övrigt borde ingen i maktposition med skattefinansierad lön få sitta hur länge som helst. En maxgräns skulle försvåra maktkorruption och ge ett bättre perspektivflöde.
Mitt hopp går till den yngre generationen som ännu har förmåga att tänka ovalt i en fyrkantig värld. Makthavare borde se världen med deras ögon i stället för att ständigt pissa egna revir. Då skulle töntiga begrepp som svartfötter stanna där de hör hemma. I historieböckerna.
Pia Berg Fackmedlem