Trygghet Det är med bestörtning man läser om kvinnor och unga flickor som känner en oro över att vistas i det offentliga. BRÅ publicerade en rapport i början av året som bekräftade att var tredje kvinna eller flicka känner sig så otrygga att de väljer att stanna hemma när mörkret lagt sig.
Alltså var tredje kvinna och ung flicka du möter på gatan under dagtid, på jobbet eller i skolan, är så rädda att gå ut på kvällen att de helst undviker det.
En sorglig utveckling som ska tas på största allvar.
Som make, sambo eller far är man också orolig över ens partner när hon går till och från jobbet på dåligt upplysta vägar. Som make, sambo eller far är man nervös varje gång ens dotter ska träffa kompisar på bio, på nattklubbar, i de centrala delarna av våra städer och när de ska ta sig hem därifrån. Det sista någon vill är att få ett telefonsamtal från polisen eller öppna dörren för en blåslagen och våldtagen familjemedlem.
Utvecklingen verkar gå åt fel håll, trots år av debatter och åtgärder. Vad kan samhället göra mer för trygga tillvaron för alla hederliga människor som bor här? Det talas mycket om den personliga integriteten och att den måste tillåtas stå över allt annat, men har vi råd med det?
Är det inte dags att släppa kraven på att den personliga integriteten är viktigare än något annat? Hederliga medborgare, oavsett kön och ålder, har rätt att känna sig trygga i sitt eget land, i sin egen stad, i sitt eget bostadsområde och i sitt eget hem.
Problemet lär man aldrig kunna lösa helt, men ger man samhället rätt resurser har man kommit en bit på väg och om alla hjälps åt kanske fler kvinnor och unga flickor vågar sig ut på kvällarna. Hjälps vi åt kanske fler makar och pappor kan känna sig vissa om att deras fruar och döttrar kan röra sig i det offentliga utan att stöta på samhällets mörkermän.
Stefan Karlsson