Företagande Jag har nog klivit i varenda fälla man kan som stolt nyföretagare. Och även om mitt företagande är över (för den här gången) så kan jag känna det. Samhörighet. Hopp. Det här är inte slutet. I stället har det kanske mer än någonting annat lärt mig att se skillnaden som gör skillnaden. För den som följer rädsla och tvivel kan jag förstå att det här ger skräcken ett ansikte.
Styrka mitt i den svåraste av svagheter. Det är styrka på riktigt. Jag har förundrats och förvirrats av den kärlek som har visats mig. Men jag förstår. Och jag tar det till mig nu.
Även om mitt företagande har fått mig på fall så finns det en uppsjö av intryck, lärdomar och insikter som kommer att vara en del av mig till mina dagars slut. Jag älskar euforin av att se drömmar utvecklas. Älskar att se drömmar bli verklighet. Och så länge den delen av mig är lite starkare än min rädsla för att misslyckas och mitt tvivel på min egen förmåga kommer jag alltid att resa mig upp.
För rädsla och tvivel kommer alltid att finnas där. Det är vad som gör oss mänskliga. Det är smärtan och kärleken till det vi gör och människorna omkring oss som blir den resa vi till slut ser tillbaka på med erfarenhetens ögon. Det gör fruktansvärt ont. Och det är helt underbart. Allt i ett enda paket som blir ett levt liv. Inte perfekt. Aldrig perfekt. Perfekt kommer aldrig bli mer än ett begrepp. Vi lever i en tid där föränderlighet är en del av själva alltet. Och föränderlighet och perfektion är krafter som aldrig kan samverka.
Jag är övertygad om att min förvirring släpper en dag, och när den gör det kommer jag använda tårarna för att återgälda den kärlek jag har fått. För jag vet att min uppgift på jorden ännu inte är fullbordad. Jag står fortfarande upp. Med hopp.
Jag är en bruten man i dag, men i morgon är en ny dag.
Christoffer Andersson