Familjeliv Vet ni? Jag är trött på alla som säger ”barn måste lära sig. De ska läras äta all mat. Även den de inte gillar. Somna själv. Lämnas bort när de är för små. De ska lära sig att gå emot det de känner innerst inne. Stå ut med intryck. Tömmas på energi i skolan. Lära sig stå ut. Passa in. För ”så funkar livet!”
Låt barn vara barn! Utforska. Leka så mycket de kan.
Jag minns när jag var barn. Tonåring. Jag ville inte äta i skolans matsal. Inte ha rast. Inte leka med andra barn. Förstod inte. Men det skulle jag. Fick jag lov att hantera. Det är så livet går till. Inget utrymme till val.
De vuxna visade att jag tyckte fel. Kände fel. Att allt det jag var. Var fel.
För alla ska passa i samma mall. Göra. Tycka samma. Alla ska gå i samma led på samma väg. Tänk. Om dessa mallar. Led. Normer. Inte fanns. Tänk. Vad det skulle göra med den psykiska hälsan överlag.
Så många gånger jag mått dåligt. Känt mig osäker. Fel. I livet. Skolan. På utställning. När jag ska lämna in en text. Eller vid spegeln. För ”hur bör jag va?” Och när jag ställt mig frågan ”om ingen såg på, skulle jag vara nöjd då?” viskar svaret osäkert säkert ”ja” där inne i hjärtat.
DET behöver vi lära våra barn. Att lyssna på hjärtat. Leva SINA liv. Alla är olika. Och det är ok! Följ det som känns rätt. Var sann mot dig själv! För det är ok att vara du! Precis som du är. Och vill du inte gå på vägen. Gå bredvid! Du får säkert ut mer av att gå där!
Jag tror på Astrid Lindgren ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Jag tänker så. Överös med kärlek. Närhet. Trygghet. Så är det det som barnen i sin tur ger vidare sen.
Så. Vet ni? Vi går ut i den livsgivande skogen bakom gården istället med kaffe. Choklad. Bulle. Där leker vi. Skriker så högt vi kan. Hoppar i vatten. Bara är sådär fantastiska som just vi är. Där bland träden som tycks stå i brand. Plockar vi middagen på en kulle. Lär varandra livet. Formar det. Hur vårt liv ska va. Och vi är aldrig fel. För vi får faktiskt va som vi e. När vi blev precis sådär som vi skulle!
Jessica Kirjavainen