Klimat I SN den 27/6 -18 stod en artikel om stigande havsnivåer till följd av global uppvärmning. 1 m höjning till år 2100 är scenariot.
Det diskuterades vad man kan göra åt saken och att det blir dyrt, tusentals miljarder kr bara för fastigheter. Kartläggning av strandområden, mer data och mer pengar från staten. Landhöjningen i våra trakter fördröjer effekten men Skåne har det värre.
Åtgärderna i artikeln är väl nödvändiga men resonemanget är patetiskt. Det är bara en mansålder till år 2100 och havsnivåerna kommer att fortsätta stiga därefter. Då diskuterar man bara diverse tillfälliga åtgärder.
Problemet med havsnivåerna är något att bita i för (SD), som motsatt sig snart sagt alla klimatinitiativ från regeringens och sida. (SD) är emellertid i ”gott” sällskap med Trump och Putin, för att inte nämna alla de som kräver ständigt ökad tillväxt och vinst. Och vad säger (SD) om den framtid, när klimatflyktingarna väller in och vill bosätta sig kring polcirkeln? Sådana flyktingströmmar har redan börjat komma på sina ställen i världen och kan få dagens flyktingsituation att te sig jämförelsevis hanterbar.
Det är detta som valrörelsen 2018 borde handla om. I Almedalen tas upp olika viktiga frågor: Vård och omsorg, ekonomi, säkerhet, integration, pensioner mm. Klimat- och miljöfrågor får i bästa fall en kommentar.
Man borde fråga sig vad som kan göras åt klimatet på lång sikt. Hur ska den ekonomi se ut, där maximal tillväxt och vinst får stryka på foten? Ett jämlikt samhälle där vi får dela på det vi faktiskt har? Den engelske ekonomen Tim Jackson skrev ”Välstånd utan tillväxt” men diskussionen dog ut, tillväxten är överordnad det mesta.
Jo, jag vet, sådana frågor är inget man vinner val på år 2018. Frågan är emellertid vad våra barnbarn säger när de klafsar till anklarna i vatten på Trosas åpromenader de dagar det råkar vara lite högvatten. Kommer de tvingas flytta tillbaka Trosa till sitt medeltida läge vid Trosalands kyrka? Medeltidens mörker lägrar sig över politiken.
Martin Kristofersson