Fysikläraren Anders träder in i klassrummet. Som erfaren pedagog vet han väl hur han bäst lägger orden för att skapa intresse hos eleverna. Tyvärr räcker det inte för att sudda ut känslan av otillräcklighet och bitterhet över skolledningens beslut när han inleder lektionen om 1600- talets feodala strukturer.
Att Anders undervisar i ett ämne han inte har valt och inte är utbildad till är inte bara en konstant stress för Anders, det går även mot samhällets och elevernas intressen. Historieundervisningen bör ju skötas av en lärare som kan och är intresserad av historia!
Jag ställer mig fullständigt bakom mina internmedicinska ST-kollegors frustration som de uttrycker i en insändare den 15 juni.
De har under en lång tid gjort sitt bästa för att säkra barnpatienternas väl på Nyköpings akutmottagning. Utgångsläget har alltid varit att det är bättre att barnen får medicinsk hjälp av en läkare utan specifik kunskap om barn än för sen hjälp eller ingen hjälp alls.
Men precis som i analogin med fysikläraren Anders är detta inte hållbart på sikt. Barnpatienterna på akuten bör för patientsäkerhetens och arbetsmiljöns skull bedömas av ST-läkare samt specialister i pediatrik eller akutsjukvård.
Som ST-läkare i akutsjukvård är jag under utbildning att ta hand om akut dåliga barn precis lika väl som vuxna. Tyvärr är vi läkare som specialiserar oss inom akutsjukvård för få i Nyköping för att täcka ens en tiondel av det dagliga patientflödet på akutmottagningen. ”Akutläkarsatsningen” som inleddes cirka sex år sedan snubblade på startlinjen och kämpar än med att resa sig.
För de sjuka barnens och mina kollegors väl vädjar jag till er, beslutsfattare, att öppna ögonen för akutsjukvårdens och pediatrikens omedelbara utvecklingsbehov i Nyköping. Inte utifrån den bild ni målar upp bakom skrivborden utan den verklighet vi vårdpersonal ständigt vittnar om.
Innocenti Lemessov, läkare under ST i akutsjukvård