Folkets hus Namnen på platser och byggnader är en del av kulturarvet och bör inte ändras utan starka skäl.
Avsikten med att uppmana allmänheten att föreslå nytt namn på Folkets Hus var, enligt protokoll från kultur- och fritidsnämnden, att ”skapa medvetenhet” om att fastigheten skall genomgå en omfattande renovering. Det känns som en ganska lättsinnig hantering av kulturarvet. En förkrossande majoritet – 122 av 178 - bland medborgarna som följde uppmaningen att föreslå ett nytt namn, ansåg också att namnet inte skulle ändras.
Kommunens tjänstemän menade då att det finns ett ”värde” – oklart vad - med att ändra namnet. Inget av de cirka 50 alternativ som allmänheten föreslagit bedömdes dock duga. Egna namnförslag producerades, av vilka ”Skärborgarnas hus” ansågs det bästa med motiveringen att det finns en ”tydlig historisk koppling” och att namnet i någon mån betyder detsamma som Folkets hus. Nämndens majoritet antog förslaget.
Argumenten för namnbytet är svaga. Mervärdet i det nya namnet är oklart och troligen diskutabelt. Den historiska kopplingen är obefintlig. Skärfisket upphörde 1878 och skärborgarskrået avvecklades långt innan Folkets Hus uppfördes med ideella insatser. Dagens kommuninnevånare försörjer sig inte på skärfiske och kan inte betrakta sig som ”skärborgare”. Därför bör kommunfullmäktige ompröva beslutet om namnbyte och låta folkets hus förbli Folkets Hus.
Om allianspartierna framhärdar i att namnet måste bytas av något dunkelt skäl, bör de i vart fall överväga ”Medborgarhuset” som ett bättre alternativ än ”Skärborgarnas hus”.
Den historiska kopplingen till husets tillkomst och anknytningen till husets användning är obestridligen starkare. Dessutom är namnet mer lättsagt och medför, med färre bokstäver, en billigare skylt. Som grädde på moset innehåller det också en signal till kommande generationer om att borgerliga skattebetalare också bidragit till byggnaden i samma mån som namnförslaget ”Skärborgarnas hus”.
Björn Kjellström (MP) Tommy Fogelberg (V)