Åkroken Före stadshusets tillkomst ansågs vårt torg vara ett av nordeuropas vackraste småstadstorg.
Byggnader intill rådhuset var nedgångna. Nybyggnation planerades. Stadens S-majoritet med Thore Pettersson i spetsen ville stadshuset som var på förslag. Borgerlig opposition ivrade för att nybyggnation måste bevara torgets karaktär, gärna med park ner mot ån. Torg med park, parkcafé skulle stärka stadens levande centrum, vara en mötesplats, vardag som helg. Det sågs som angelägnare än ett stadshus som kunde få annan god placering.
Stadshuset vann och Thore Pettersson drömde om att få riva länstyrelsehuset och där bygga domuslåda.
Åren har gått och nu har vi grå, steril betongkoloss intill ån. Bostadshus ska bevars byggas. Kraftfull opposition nonchaleras. Kväll, helger och sommartid är torget grått och dött. Byggs bostäder på Åkroken får vi dragigt, skuggigt ställe i sta´n där folk inte vill vara. Därutöver ytterligare stort antal bilar som ska ut till köpcentra och tillbaka på trånga stråk. Miljö i alla avseenden blir en mardröm av just skugga, avgasos och tristess som får turister och presumtiva inflyttare att vända i dörren. För stadens styrande är trivsel och ljus något som grävs ner under betong. Miljö har lämpats överbord, även av de som säger sig värna om vår miljö.
Åkrokens park och i förlängning Bryggeriet, slottet och hamnen blir ett levande kultur- och hantverkarstråk. Åkrokens park ger oss luft, ljus, vatten och grönska med närvarande historia som för oss till före medeltiden. Torget med Åkrokens park blir ett levande centrum där vi Nyköpingsbor kan samlas och umgås. Nyköping återfår sin själ. Nyköpings attraktionskraft på turism och inflyttning får sig en rejäl skjuts fram, staden och oss invånare till glädje och gagn.
Parkeringshus i flera plan byggs med fördel på P-platsen utmed Repslagargatan, på angenämt kort promenadavstånd till just levande torg med park.
Dyrt? Javisst, men på sikt ändå angenämare i trivsel och ekonomi.
Lars Blomqvist