Migration Många krafter i samhället vill kategorisera oss människor, vill få oss att vara rädda för varandra, vill dela upp oss i rätt eller fel, vill få oss att tro att våra egna tillkortakommanden är någon annans fel, vill söndra och splittra utan konkreta förslag eller egna tankar som löser de eventuella utmaningar vi står inför.
Under mina år på Nyköpings högstadium och på andra orter i Sverige i arbetet med nyanlända har jag alltid mött ungdomar och föräldrar som vill tillhöra, som vill vara delaktiga, som vill förstå och som kämpar hårt för att nå kunskap och utbildning trots ibland dålig skolbakgrund och svår bakgrund.
Varför kan vi inte bara möta varandra och vara konstruktiva, varför blir frågan om integration så svår och varför går så många människor på taktiken om att det alltid är någon annans fel?
När ska vi tillsammans titta under ytan på det som sägs, på de som försöker skrämma oss?
Varför är vi så rädda och vad händer med Sverige om rädslan vinner över förståndet, då de som skrämmer oss livnär sig på just din och min rädsla för det främmande ?
I värsta fall övergår denna rädsla till hat och hat har aldrig löst några problem. Allt går i vågor och ibland känns det som vi inte lärt oss någonting av vår historia.
Dags att visa att kärleken och förståndet vinner och att vi tillsammans möter de eventuella utmaningar vi står inför i handling och konkreta förslag så att vi kan mötas i samförstånd.
Att skrämma människor om ett mörker och att Sverige håller på att gå under medför bara rädsla. Den gemensamma vägen i kärlek och samförstånd är den enda vägen där vi tillsammans hittar nya vägar att gå för att mötas och formar ett Sverige utan hat och rädsla.
Du och jag kan forma framtiden tillsammans om vi bara vågar lita på varandra och kan hitta det ljus som leder oss framåt.
Annelie Danling Brash