Folkets hus Den härskande klassen i Trosa har visat sitt rätta ansikte. Vi har fått se ett synnerligen rått och helt onödigt övergrepp. Man markerar mot folket, talar om vem som bestämmer. Obegåvat, okänsligt, hänsynslöst, klumpigt och ohyfsat klampar man fram och trampar på folkrörelsens kulturhistoriska symboler. Bara för att få visa sin makt. Förringar och förnedrar den verklighet som folketshusrörelsen är en del av och som har spelat en viktig roll i Sveriges utveckling från ett kallt och rått klassamhälle, präglat av orättvisor och förtryck, till en demokratisk välfärdsstat.
Men i Trosa vill den härskande klassen inte ens lyssna på folket. Demokrati, vad är det? Genom att riva ner och förstöra tror man sig kanske kunna osynliggöra en del av historien och istället glorifiera den tid då ståndsamhället frodades
Nu har folket inte längre något hus i Trosa. Däremot har skärborgarna ett. Dock finns det inga skärborgare längre. Deras privilegium upphörde 1878 och därmed också skärborgarna. Så man kan ju undra vems hus det egentligen handlar om. Och får den härskande klassen som de vill finns väl snart inte heller något folk i Trosa. Bara borgare.
Har man förresten funderat på hur ordet ”skärborgarnas hus” ligger i folkmun? ”Sk-är-bor-g-ar-nas-hus”. Förmodligen inte. Man blev väl så exalterad över att ha hittat ett namn som inbegriper ”borgare” och som uteslöt ”folk” att man glömde att tänka på det. Eller så saknar man kunskapen. I ”folkmun” förresten. Det är väl inte tänkt att namnet ska ligga i folkmun, snarare borgarmun. Och kanske ligger det bättre där …
Jim Qvarnström