Skolpolitik I dag kan vi läsa om skolsegregationen och dess allvarliga konsekvenser i en ny rapport som German Bender och Per Kornhall har skrivit (SN 27/10). När inte barn från olika bakgrund möts i skolan bidrar detta till ökade motsättningar och polarisering i samhället som får allvarliga konsekvenser. Vi pratar ofta om hur vi ska integrera människor i samhället och klagar på de problem som uppstår när detta inte fungerar. För mig blir det märkligt att diskutera denna utmaning när våra elever inte ens kan mötas i våra skolor för att de sorteras bort efter föräldrarnas utbildningsbakgrund eller att eleverna kommer från andra länder. Vårt friskolesystem har en stor del i den segregation vi ser i svensk skola idag. Om vi på allvar ska prata om integration i samhället som börjar i våra skolor så måste politiken ta tag i detta så att samtliga skolor har liknande villkor och spelar i samma liga, så är det inte nu. Vi måste våga erkänna vad det fria skolvalet betyder för samhället och att skolor som Nyköpings högstadium inte kan hindra segregationen för att vårt skolsystem ser ut så här i Sverige.
Det fria skolvalet verkar viktigare än att vi tillsammans ska lösa segregationen i vårt samhälle med skolan som bas i mötet med andra människor. Är detta verkligen demokrati? Har alla barn i dagens skola samma möjligheter till likvärdig utbildning och att välja sina framtida liv när det fria skolvalet sorterar ut barn beroende var de kommer ifrån eller vilka deras föräldrar är? Skolans uppdrag är att stärka de elever som behöver extra stöd, inte att de ytterligare ska halka efter i en skola som sorterar och segregerar elever. Vilket samhälle får vi i framtiden om detta får fortsätta och när ska vi på allvar ta tag i segregeringen i svensk skola? Jag ville alltid att mina barn skulle bli världsmedborgare, att de skulle lära sig att ta och ge, få förmånen att möta människor med olika bakgrund och få utvecklas. Är den tiden förbi eller ska vi börja mötas, agera och ta ansvar för varandra på riktigt?
Annelie Danling Brash