Öppet brev till Anna af Sillen, Martina Hallström, Marita Göransson, Sofia Remnert
Hej! Jag vill gärna skriva några rader till er angående min oro efter dagens besked att samarbeta med SD. Ni var ju alla på min föreläsning på Alpha och känner till mitt arbete och mitt engagemang under en lång tid med nyanlända elever. Det har varit ett mycket komplicerat och tidvis tungt arbete att ro iland alla de modeller utifrån de perspektiv som behöver göras för att få till en lyckad integration för samtliga nyanlända. Efter dagens besked om att jobba med SD som passivt stöd är jag mycket orolig. Jag har elever, föräldrar och kollegor som ständigt frågar mig om SD, vad som händer, om de ska bli utvisade, varför SD hatar dem när de inte gjort någonting, elever som var på stan när avhoppare från SD skrek att de ska åka hem med tydliga bilder på flygavgångar... Deras lidande är redan tillräckligt och de har inte gjort något för att känna denna oro eller bli påhoppade för att de har en annan hudfärg, språk och kultur. Jag lider med dem och jag skäms i dessa stunder över Sverige och att det har fått gå så här långt. Jag försöker förklara för mina elever hur de ska agera och vad de ska göra för att inte bli inblandade eller provocerade.
Efter dagens besked känns även mitt jobb och allt jag kämpar för oroligt, bekymmersamt och mörkt. SD har ju en fråga och det är invandringen och de vill inte ha dem här. Att ha mitt jobb i detta läge och att detta läggs på i en redan utsatt situation känns oerhört tungt.
Jag vet inte vilket stöd jag kan räkna med, jag vet inte hur framtiden ser ut, jag vet inte hur ni tänker kring integrationen och det komplexa arbete som vi gör på Nyköpings Högstadium.
Jag hade önskat ett gemensamt ansvar, ett ansvar som sträcker sig över tid och att vi gemensamt tar ansvar för våra nyanlända och migrationen. Att SD blir ett passivt stödparti vågar jag inte lita på för logiken stämmer inte. Varför skulle de lägga sig platt och varför skulle de inte kräva någonting tillbaka? Det känns som början på en farlig och destruktiv utveckling.
Vi diskuterar värdegrunden och samhällsfrågor varje dag med våra elever och studiehandledare, men ärligt talat vet jag inte om jag vill prata om denna ”nyhet” med dem. De har länge frågat hur det blir i Nyköping och vi har följt valet och dess händelseutveckling mycket noga. Deras oro finns redan där eftersom rasismen redan gror i vårt samhälle och blir mer och mer normaliserad för att vi har ett parti som ständigt lyfter frågan på ett mycket negativt sätt. Det Sverige som jag minns och var så stolt över har fått sprickor och sår som blir svåra att reparera.
Det har skapats ett vi och ett dom. De andra är invandrarna som har blivit syndabockar och skulden för egna misslyckanden och tillkortakommanden läggs på dem. Det är en mycket farlig utveckling för vårt land och leder bara till mer mörker och destruktivitet. Hur ska vi hålla ihop vårt land och få slut på det mörker som breder ut sig? Jag hade önskat att vi stod enade mot detta mörker och vi är beroende av att alla hjälps åt. Jag är beroende av er politiker för att klara mitt jobb och för att känna framtidstro och hopp. Vi hör alla ihop och nu behöver jag svar från er om hur ni tänker er framtiden i Nyköping med hjälp av ett parti som inte står för alla människors lika värde, ett parti som säger att invandrarna inte passar in här i mitt och ditt Sverige. I skrivandets stund har jag så svårt att se någon som helst logik i detta och det gör mig förvirrad , rädd, ledsen och besviken. Jag ber er tänk en gång till innan ni fattar detta beslut.
Vänligen
Annelie Danling Brash Förstelärare/samordnare för nyanlända och lärande Nyköpings högstadium