Replik Som svar till en anonym insändare vill jag anföra följande.
Trosa lands kyrka är en klenod.
Sedan några år inrymmer också sidokapellet en konsthall under några sommarveckor. Jag vet att konsten liksom musiken kan fungera som ”nyckelöppnare” också till de stora livsfrågorna.
Då känns det också extra värdefullt att kunna plocka in några av föremålen in i själva kyrkorummet.
De fyra skulpturer som under Rune Rydelius utställning placerades i kyrkorummet var valda med omsorg.
Den första, kallad ”Möte” var placerad intill den medeltida madonna-skulpturen föreställande S:ta Anna och uttrycker en modern madonnabild, kraftfullare och inte lika ödmjuk och underdånig som de tidiga madonnaskulpturerna och målningarna. Här kunde alltså två olika tolkningar av madonnan avspeglas mot varandra.
Framme intill en av psalmnummertavlorna stod ”Fiolspelaren” påminnande om att den tid är förbi då vissa instrument inte ansågs fina nog för att spelas på i ett kyrkorum. Men alla instrument kan användas för att ackompanjera psalmer om de spelas med rätt känsla.
Framme till höger om altarrundeln stod, som jag ser det, en modern pendang till den korsfäste vid altaruppsatsen där den korsfäste Kristus sträcker ut sina fastspikade händer på korsarmen medan det i Rydelius skulptur kan handla om den korsfäste som sträcker ut sina armar och håller en cirkel symboliserande jordklotet i sina händer.
En liten skulptur ”Upplyst båt” stod intill ljusbäraren där de små, svagt lysande elektriska glödlamporna inte kunde övertrumfa förbönsljusen i styrka men placerad i den lilla båten förvandlade den till ett votivskepp som tryggt hittar till sin hemmahamn.
Konsten som visas i kyrkorummet väljs för att förhöja upplevelsen av konsthallen/kyrkorummet. Ge tillfälle till kontemplation och eftertanke. Vilket jag ovan ville belysa i mina egna reflektioner av de utställda skulpturerna.
Läs mer om konsthallen på www.konsthallenstanna.com
Göran Ritterfeldt kyrkoherde