Vi som arbetar på Världsnaturfonden, WWF, delar Joakim Öhmans (C) syn på att vattenkraften har en stor betydelse för pågående minskning av ålbeståndet. Det var någon vecka innan jul som han i en insändare i SN menade att det inte är yrkesfiskarnas fel att ålbeståndet minskar.
Men den största påverkan på ålbeståndet står faktiskt fisket för. År 2017 exempelvis fiskades i Sverige 244 ton ål, att jämföra med 141 ton som dödades i våra vattenkraftverk. Detta nämns i det öppna brev som WWF skrev tillsammans med SNF och CCB i november till ansvariga politiker och som uppmärksammades av bland annat DN.
För att komma till rätta med vattenkraftens negativa påverkan är det absolut nödvändigt att alla Sveriges vattenkraftverk får moderna miljövillkor, vilket innebär bland annat miljöanpassade flöden samt fria vandringsvägar upp- och nedströms för alla arter som vandrar, däribland ål. Dessa krav har WWF drivit mot vattenkraftbranschen, myndigheter och politiker i flera år.
Även skarven har en påverkan på ålbeståndet, men hur mycket ål skarven äter är osäkert. Skarven är dessutom skyddad inom EU och måste värderas utifrån det.
Vi är helt eniga med skribenten om att ålen måste förvaltas utifrån vetenskapliga fakta. Internationell forskning har de senaste 15 åren rekommenderat att all mänsklig aktivitet som hotar ålens överlevnad, däribland fiske och vattenkraftshinder, ska minimeras eller hållas så nära noll som möjligt, tills vi har ett bärkraftigt ålbestånd igen.
Karin Glaumann fiskeexpert WWF
Mattias de Woul sötvattenexpert WWF