Psykvården I årtionden har jag skrivit om psykvården och hur den borde fungera. Tyvärr har inga politiker eller ansvariga inom psykiatrin nappat. Troligen betecknas jag som stolle, trots att jag gjort hela resan själv. I dag är ohälsan större än någonsin. Ändå fumlar och famlar psykiatrin. Men detta är inte mitt problem utan samhällets. Det blev inte den stora valfrågan som jag trodde och hoppades på.
Politiker är ofta totalt okunniga. Man ser bara kortsiktigt ekonomiskt. Läkemedelsindustrin har för stor makt. Patienterna genom deras organisationer RSMH och RFHL har för liten makt. Obalansen gör att vi inte kommer längre. Har vid flera tillfällen bjudit upp mig själv till landstinget. Om de inte törs eller vill ska jag låta vara osagt. Men locket ligger på helt klart .
Hur ska vi då kunna nå förbättringar? Jag har på riksplanet haft kontakt med Margareta Gunsdotter svärmor till Jimmie Åkesson. Sd och Jimmie har behandlat henne illa. Hon är den kunnigaste politiker jag träffat. Men hon är borta ur politiken och har gett upp.
Lokalt har jag haft kontakt med Staffan Eriksson, Nyköpings bästa och längst anställda skötare. Hans sista år 2015 var han chef på psykosenheten. Han köptes ut för att han värnade patienter.
Min andra vän från professionen är Hans Loord som är utbildad psykoterapeut och har jobbat med sociala projekt i främst Stockholms region. Tillsammans har vi fyra en gedigen kunskap som samhället inte vill ta vara på.
Nu får vi hoppas på yngre förmågor och patientorganisationer. Vill avsluta med att tacka SN för allt jag fått skrivit genom åren och önska patienterna god bättring. Jag tror på Er!
Roland Karlsson