Natur Under många år har jag och hunden haft landstingets Nynäs som vårt utflyktsmål och strövområde.
Där har funnits vackra leder, härlig vårblomning och ro för själen. Numera saknar jag naturens läkande krafter och blir upprörd och förbannad över hur man på bara några få år lyckats förstöra denna så vackra plats. Avverkningarna har satt många spår och efterlämnat outplånliga minnen av tunga fordon: avbrutna grenar, jordhögar och mängder av ris.
Den tidigare så vackra lantliga stigen från Litselby till Långmaren är ett talande exempel. I dag en skräpig vägsträcka, som berövats sin skuggande lundmiljö.
Överallt finns spår av omkullblåsta trädstammar med rotvältorna i luften. Tidigare generösa uttag av virke, tycks ha påverkat resterande träd att inte klara stormarna de utsetts för. Trobbostigen, som varit en av höjdpunkterna i vårtider, har belagts med sprängsten, svår att promenera i och inte att känna igen efter alla virkesuttag. Man skäms över hur natur kan förfulas så - i ett naturreservat!
När tofsvipor och lärkor på våren återkommit till sina häckningsplatser på Nynäs, då plöjer eller harvar man åkrarna och gödslar häckningslokalerna. På bara några år har därför antalet lärkor och vipor drastiskt minskat runt Litselby/Nyckelby. Man sladdar vägarna och lämnar stora jordhögar på vägkanterna.
I skötselplanerna för Nynäs naturreservat står klart och tydligt att vid avverkning ska särskild naturvårdsanpassning praktiseras, något som sällan sker i nuläget. Som om den egna uppmaningen till oss: ”Kom ihåg att du är gäst i naturen, var varsam med mark, växter och djur”– som sitter uppsatt på varenda anslagstavla i reservatet – inte är något som landstinget själv behöver leva upp till! Det sägs att länsstyrelsen snickrar på en förnyad skötselplan för Nynäs. Kanske även en naturbevarandeplan vore på sin plats?
Marina Fallai, Miljöpartiet