Kollektivtrafik Häromdagen hade jag anledning att åka från Nyköping till Linköping. En sträcka på tio mil, som man med bil längs E4:an klarar på en timme om inte några långtradare ställs sig på tvären i en uppförsbacke.
Men snöovädret – och litet miljötänkande – fick mig att överväga tåget. Att köpa biljett via SJ:s hemsida blev en intressant insyn i detta företags prisfilosofi och kunduppfattning.
Om jag startat redan klockan 07.07 skulle resan ta knappt 1½ timme med byte i Norrköping och kostat 171 kronor (för pensionär). Att vänta med avfärden en timme hade dock lönat sig – priset var då nere på 123 kronor!
Nu behövde jag inte starta så tidigt. 09.01 var ett alternativ som med omstigning till länstrafiken i Norrköping tog 1 timme och 44 minuter till en kostnad på 141 kronor. Om jag i östgötametropolen i stället klivit på ett regionaltåg till Linköping skulle färden förlängas med fyra (4) minuter – men bli 42 kronor billigare! Bra timpenning kan man säga.
Två besynnerliga alternativ vankades dock på dataskärmen. Avfärd 09.18 från Nyköping – med buss till Flen och därefter regionaltåg till Linköping med ankomst 11.38. Sammanlagt 2½ timmes färd för 166 kronor. En hel del för pengarna, eller?
Sju minuter senare (09.25) hade SJ:s hemsida en annan högprisvariant. Regionaltåg till Södertälje Syd (tvärs emot önskad färdriktning, alltså) och därifrån X2000 till Linköping för hela 192 kronor. Färdtid 2 ½ timme.
Så där höll det på, hela dagen. Och likadant såg det ut för hemfärden. Undrar om inte alla skarpa (?) hjärnor som nu planerar Ostlänken kunde ägna litet tid och idéer åt oss som vill åka med de gamla tågen, med rimliga tider och till begripliga priser.
Bosse Tolander