Politik Jag och Anette känner oss orättvist behandlade av samhället. Främst av vårt största parti S, men även av fler partier.
Surdegarna ska jag dra snabbt igen. I slutet på 80-talet nekades Anette a-kassa av SKAF på helt felaktiga grunder. Vi fick medhåll av LO-centralt bland annat. Nåja, man ville knäcka mig och lyckades. Vi slutade rösta på hela 90-talet. Någon empati från makten syntes inte till alls. Dom hade rätt o vi fel, punkt slut.
Betänk att vi båda var sossar då. Nåja, partiet har tappat många väljare så ett par till kunde väl kvitta. Sen kom min tandlossning. Här fick jag stöd av folkhälsoinstitutet o socialstyrelsen. Idag vet jag att dom sosse-styrda landstingen i Västmanland och Dalarna ger psykpatienter ersättning. Men Sörmlands landsting säger NEJ.
Sedan alla floskler som våra politiker spyr ur sig. Några exempel: Vi måste ha ordning och reda i flyktingpolitiken. Nej, det är inte SD:s ord utan S:s ord.
Men hallå, flyktingar som flyr för sina liv, är inte de värda en chans? Förlåt, men jag tycker det. Flyktingar som begår grova våldsbrott, de bör utvisas.
Sedan allt hat, främst på nätet. Vad leder det till? Jo, viktiga frågor kommer i skuggan för hatandet. Jag känner folk i alla partier men hatar ingen. Tror alla politiker åtminstone i östra Sörmland känner mig. Jag vill förbättra psykvården. Jag vill ge alla råd med tandvård. Jag vill minska fattigdomen.
Ingen politiker verkar gilla mig i dag. Jag ska vara tyst och förstå att de vet bäst vad som är rätt och fel. Efter nästa val kan det bli omöjligt att styra Sverige. Vi har två bästa partier nämligen S och C.
Men båda är rökta på grund av surdegar som aldrig löses, mest på grund av prestige.
Politiker var bättre förr. Lundberg och Zetterström var hederligare och de gick att prata med.
OIK brukar vilja att jag skriver om Ramdalen. Tyvärr mina vänner jag är för okunnig. Men förstår att de är missnöjda. Ju mer missnöje vi får i ett samhälle, desto mer ökar SD. Jag hör dagligen att folk tänker rösta på SD. Jag lyder Anette nu o väljer soffa. Var så god o skölj!
Roland Karlsson och Anette Pettersson