Pensioner Under åren 1995 – 2017 (22 år) har min hustrus pension höjts från 4 492 till 6 103 kr/mån efter skatt. Med AMF (610 kr/mån), blev den disponibla pensionen år 2017, 6 713 kr/mån. För att komma upp till EU:s fattigdomsgräns, (11 830 kr/mån) borde pensionen ha höjts med 5 117 kr/mån. Vilket naturligtvis var en utopi. Drastiskt kan man säga att hon lever i skuld varje månad. Hennes pension räcker inte till att betala hälften av de avgifter som finns när man är sammanboende, bl.a. med en hyra på ca 8 000 kr/mån. Ansökan om bostadstillägg godkändes inte p.g.a. av en liten sparad slant i bank. Som äldrevården ser ut idag, kommer säkert den sparade slanten att behövas vid framtida behov av hemtjänster. När vi som gift par sammanräknar våra pensioner inklusive AMF och Alecta och delar lika, som man gör i ett äktenskap, blir våra respektive disponibla pensioner 1 603 kr/mån under EU:s fattigdomsgräns, per person! Förvånande! Finns det något fel gömt i våra uträkningar, eller…? Det stämmer i alla fall inte med vad vi förväntat oss av en tidigare arbetande svetsare, läskunnig nu med makt, som vid allmänna möten ropade ut: ”De som lagt grunden för vår gemensamma välfärd, förtjänar respekt.” Visst låter det förtroligt, men fråga Sveriges fattigpensionärer om de kan leva på respekt. Kommer deras pension att höjas till EU:s fattigdomsgräns år 2018? En gissning. Nej, de med lägsta pensionerna får den lägsta höjningen och har fortfarande långt upp till EU:s fattigdomsgräns, vilket gör att den s.k. respekten falnar. Men vi har fortfarande kvar vår rösträtt vid nästa val.
Bo Österlund