Sjukvården – Har landstingspolitikerna koll på utgifterna?
Frågan ställs (SN 22 december) av Torbjörn Andersson där han också ställer kostnader och omsorg om personal mot byggprojekt, administration med mera.
Att motsvarande problem hos grannen i norr – Stockholm – också ligger till grund för Anderssons farhågor är lätt att gissa. Där Nya Karolinska sjukhusets, budgeterad till 14 miljarder kronor, slutnota nu beräknas till hissnande fyrdubbla beloppet – sextio miljarder. Där samtidigt den diskussionen i allt högljuddare ordalag förs som handlar om att bygget inte fungerar som sjukhus. Kanske aldrig kommer att.
Skillnaden här i Sörmland är tystnaden bland nästan alla politiker angående sjukvårdens problem som råder. Därför att alla verkar lika saligt övertygade om att några nya sjukhusbyggnader och fortsatt strukturomvandling enligt föreskriven men än så länge delvis hemlighållen modell är lösningen. Ett enda komplett akutsjukhus i Eskilstuna tillsammans med gratis primärvård, så blir allt både blir billigare och bättre.
Det är ett högriskprojekt av många skäl. Geografi, demografi, öst-västliga kommunikationer samt det nyckfulla utfallet för primärvårdsexperimentet.
Troligast är en fortsättning där läkarflykt från vårdcentraler i hela länet paras med fortlöpande förfall på Nyköpings lasarett samtidigt som patientströmmar spontant växer i riktning mot Mälarsjukhuset. Därför att människor är mindre dumma än vad politiker hoppas och tror. Dagens situation i norrlänen gör den prognosen dessutom ganska säker. Den negativa publicitet mediernas redovisningar av patientöden i Nyköping skapar snabbar också på processen. Som fjällämlar på väg mot stupet.
Svaret på Anderssons avslutande fråga, om politikerna förstår att fullgod vård och personal som inte går i väggen är viktigast för landstinget, blir därför enkelt och kort:
Nej!
Anders Mansten (VfP)