Vård Jag är en kvinna som fyller 78 år i år. Förra sommaren blev jag orolig för att jag hade drabbats av demens. Jag började glömma saker och upptäckte olika tecken som kunde tyda på till exempel Alzheimers. Det skrämmer mig oerhört, jag är rädd att inte känna igen mina egna barn. Det skrämmer mig att jag skulle tappa taget om verkligheten.
Åsidans vårdcentral inledde en utredning där jag och en anhörig fick träffa en utredare. Det var strax före jul. Nu har tiden gått och jag har flera gånger försökt få kontakt med utredaren, men inte lyckats. Till sist bad jag om en tid till min läkare, som jag litar på, men fick veta att jag inte får prata med honom eftersom det är utredarens bord. Jag blev väldigt ledsen över det, det kändes som om hon i telefon inte brydde sig om mig.
Utredaren jobbar bara två dagar i veckan och det verkar inte som om tiden räcker till. Ska det inte vara så?
Det känns som om de inte bryr sig om det tar två månader eller fyra månader innan jag får svar.
Jag vill bara veta resultatet på minnestestet. Om det var ett dåligt resultat, måste jag gå igenom fler utredningar innan jag kan få bromsmedicin.
Jag vet inte hur vården tänker. Det känns som om eventuellt dementa och dementa är en grupp som det inte är så noga med. Kanske för att vi är gamla och bara blir sämre och sämre, och inte är någon nytta för samhället.
Mycket besviken