Valfrihet Hanna Marie Björklund försvarar liberalismen och valfriheten i en opinionsartikel om badkläder i torsdagens SN. Och det är väl som att svära i kyrkan att uttrycka tvivel för den ”valfrihet” som hon förespråkar, och det särskilt i denna tidning? I enlighet med liberalismens grundidé så är det ju individens frihet och rättmätiga sökande efter lycka som bör vara det centrala i samhällslivet (mycket förenklat uttryckt). Liberalismen och humanismen har nu blivit så självklara att vi inte kommer ihåg att också dessa ism:er bygger på åsikter och teorier om det mänskliga samhället, det vill säga att de inte bygger på fakta! När liberalismen växte fram för flera hundra år sedan, så var vetenskapen om den mänskliga hjärnan milt sagt ofullständig. Liberalismen var då en frisk fläkt i jämförelse med de konservativa och bibliska synsätten på samhället. Liberalismen bidrog sannolikt starkt till den exempellöst snabba tekniska, vetenskapliga och ekonomiska utvecklingen i vår del av världen.
Men just tack vare denna vetenskapligt ackumulerade kunskap om människan, så finns det ju nu flera allvarliga problem med liberalismens grundsatser. Vad som är särskilt problematiskt är den outtalade grundsatsen om en fri vilja (som styr våra val). Vetenskapen har ju helt förkastat tanken på en fri vilja! Beteenden (inklusive tankar och känslor) anses bero helt på betingande historiska faktorer (inklusive uppväxt och genetik), den aktuella situationen och slumpen. Med andra ord kan ”den fria viljan” lätt manipuleras av omvärlden (t ex via reklam, grupptryck eller medicinering). Är det då så klokt att bygga ett samhälle kring myten om denna fria vilja? Men om så inte är fallet vad är då alternativet?
Marco Fronzaroli