Landstinget Vård för pengarna (VFP), Jonas Lindeberg (JL) har valt S som partner i landstinget. En fråga som ställs, är JL mäktig Socialdemokraternas Monica Johanssons (MJ) politiska fingerfärdighet?
Två primära frågor och löften för VFP före valet var att kraftigt reducera av elefantiasis lidande byråkrati om fler än 1 400 byråkrater och därmed frigöra medel för vård så brist på vårdplatser och operationsköer avskaffas.
Initialt torde reducering med 25 procent vara realistisk utgångspunkt. En andra punkt är landstingets usla ledarskap som primär orsak till brist på bland annat sjuksköterskor. Sverige har som bekant sjuksköterskor i tillräckligt antal.
Landstingens usla ledarskap skapar vantrivsel som får sjuksköterskor att söka sysselsättningar inom andra branscher. Privat vårdsektor lockar även. Uselt ledarskap med vantrivsel har samma beklagansvärda status som låg lön vilket S inom vårt landsting aldrig förstått och/eller inte vill ha på agendan.
S dompterar hellre än styr genom den enskildes ansvarstagande. JL torde vara väl medveten om dessa sakernas tillstånd.
Fatalitet med båda punkterna har varit ett ständigt tema under S ledning. Båda punkterna måste omedelbart, prompt, börja åtgärdas; ett Alexanderhugg. Dras punkterna i politisk långbänk, säger erfarenheten att de rinner ut i sanden. Med S och MJ i ledningen är faran överhängande.
JL har att förklara sig i dessa spalter med utfästelser att åtgärder med två relaterade punkter omedelbart får sin, för oss väljare och vårdtagare, tydliga början. MJ är blott och bart mäktig till intet förpliktande floskler; en nu mer än två mandatperioder lång erfarenhet som vi vårdtagare tvingats leva med.
KD har som enda parti lovat verka för landstingens avskaffande. Detta hopp är oss levande.
Före valet var förhoppningarna på VFP stora. Med val av S har våra förhoppningar bytts till djupgående oro.
Lars Blomqvist